Rasmus tyckte det var så kul att krypa ut & in hela tiden!
Och sedan fick jag lite PANIK..Linnèa kom gående med ett halsband runt halsen.Inte vilket halsband som helst...utan ett pärlhalsband som vi lät göra till min svärmor.När hon gick bort så fick jag tillbaka det.Och har vårdat det ömt....så nu stannade ju hjärtat lite när Linnèa kom & hade det runt halsen.jag frågade lite varför hon hade det på sig.
Och hon svarade som bara en femåring kan.
Mamma mojan ( hon kallade min svärmor det) sa man ska använda saker!
vad ska man svara på det ????
Så givetvis så har hon det fortfarande runt halsen och tycker att hon är så vacker.Jag har inte hjärta att säga att hon inte ska ha något fint minne av någon hon älskade så mycket.
Jag blir lite tårögd när jag ser halsbandet...minns så väl när jag beställde det och valde färg & pärlor.
Och hur glad Eva blev när hon fick det.
Och Linnèa har ju så rätt.Man ska ju använda saker. Inte låta dom bli liggande.....visseligen hade jag ju tänkt att Rasmus skulle få det som minne av farmor....men å andra sidan så är han ingen tjej.
Vi kan nog ge han andra minnen.Som påminner honom om farmor.
Så det blir Linnèa som kommer att få detta halsband.För hon älskade verkeligen Patriks mamma.
Och jag tror att det var besvarat...
Jag har ett speciellt minne ......vi var hos Eva några dagar för att jag ej mådde bra.Och vi frågade Linnèa vad kossan sa......KOSS KOSS svarade hon......som Eva skrattade....
Linnèa var väl kanske två år eller så.
Ett av alla fina minnen man sparar i hjärtat.
Det är ju det bästa man har :-)
